På 3 månader(som svenska a-kassan ger oss) hinner man inte som familj etablera sig, vänja sig med att vara "en i samhället".
Tidsmässigt omöjligt att vi båda två ska hitta heltidsjobb som ger en lön som vi kan klara oss på... Vad skulle vi göra med Emilia när vi båda två måste jobba & skolan stänger kl 14??! Man behöver tydligen en mormor/farmor här eller en barnflicka som kostar en masssa : (
Det är inte jättesvårt att få ett säsongsjobb men det kan vi inte ta heller för när det är slut i oktober står vi helt utan pengar, inga pengar från någon a-kassa.... Här i Spanien måste man jobba i minst ett år innan man får ersättmig. etc etc etc Regler/lagar som inte kan sammanflätas......mellan Spanien/Sverige- EU= omöjligt....om man inte redan har pengar. "It's all about the money!"
Hur vi än vänder & vrider på det så hamnar vi en gråzon! Grrrrr! Snyft!
Var beredd på att det inte skulle bli som trott & det blev ju sant men ändå så känns det supertrist! Vad ska man göra? Vinna på lotto? Tips!
En annan sak är att det faktiskt tagit längre tid att känna sig mogen/redo för att liksom vara en "medborgare", språk & kultur har gjort att man kännt sig som en utomjording många gånger.... Det är en sak att bara vara här men att gräva sig djupare under ytan är rätt tufft. Inte förrän nu så känner jag mig mogen för allt vad det innebär med ett liv här. Tar tid att lära känna ett nytt samhälle. Några bekanta som bott på Costa de la Luz i 8 månader tycker att de har först nu börjat vänja med att bo här... Så...man är väl bara mänsklig.
Till på köpet har Peter blivit erbjuden flygjobb i Sverige! Dom jobben växer ju verkligen inte på träd... Så vi har inget annat val än att komma tillbaka till Suecia!
Svårt att acceptera läget, behöver väl tid.
Var vi nu kommer bo i Sverige är oklart...men oavsett var, ska vi jobba på ideér & annat som vi har tagit till oss på vårt äventyr på Costa de la Luz. Loppet är inte kört! Får se vad framtiden kan erbjuda : )
Kommer att stanna kvar i drygt 1 månad till så vi suger åt oss ALLT som vi kan ha nytta av & även ge oss härliga minnen : )
Viva Andalucia!!!!!! Te amo!
Hasta luego!
Många tankar, mycket känslor...
Hoppa verkligen ni kommer dit igen!! Låt drömmen leva och ge INTE upp hoppet! Jag håller min starkaste tumme för Er!!! Lycka till!!!!
SvaraRaderaÅh tack Zandra! Det värmer : )
SvaraRaderaPrecis, ge inte upp! Detta var nyttigt för er, för att se hur det verkligen funkar när det inte bara är semester. Nu kan ni ta med er allt ni lärt er och nästa gång ni far ner är ni snäppet visare och mer beredda. Då kommer det gå superbra!! Jag tror på er!! Massa kärlek, syster yster.
SvaraRaderaSorg i hjärtat för er skull, men glädje i hjärtat hos era kära o nära att vi snart få träffa er igen. Mormor/morfar.
SvaraRaderaTack Ingela & mormor/morfar-känns fint att höra. Att träffa er är det som vi ser fram emot annars känns det just nu vemodigt att lämna det land där ens hjärta finns. Kram!
SvaraRaderaGe INTE upp hoppet o vad som än må hända så är ni varmt välkomna till Sverige igen :) Stor kram
SvaraRaderaLisbeth: Ska försöka att inte ge upp hoppet... Känns fint att vi är välkomna : ) Kramis
SvaraRadera